Tal 90 års jubileum
Historia
Bertil Vedenbrants tal
Kronobergs Läns Tekniska Förening 90 år.
En historisk berättelse vid föreningens 90-årsjubileum den 16 september 2011 på restaurang 4 krogar vid Växjösjöns strand.
Tekniska föreningen fyller under året 90 år. Och här följer en berättelse om hur föreningen började och några axplock från vad som hänt under dessa 90 år. Det är således ingen fullständig historik, vilket ju skulle föra för långt en festkväll som denna.
Men de här 90 åren är inte bara historien om föreningen utan i högsta grad en berättelse om den enorma tekniska utveckling, som skett under åren från 1921 och fram till nu.
Ingen generation har tidigare fått uppleva sådana förändringar inom teknikens områden, som det vi varit med om.
De märkliga berättelser, med tekniska ting, som Jules Vernes beskrev i sina romaner från 1800-talets slut, har under dessa år blivit vår verklighet. De underlättar på många sätt vår vardag, men vi har också skapat ett beroende, som märks när något tillfälligt slutar att fungera.
Jules Verne skrev om en ballongfärd runt jorden, en resa till månen med hjälp av en jättekanon och om en världsomsegling under havet, där drivkraften var en outsinlig kraftkälla, mm. Jag minns hur jag själv fascinerades av dessa spännande berättelser, fyllda av för den tiden otroliga tekniska uppfinningar, men som idag blivit självklarheter.
Så här började föreningen.
Den 30 mars 1921 samlades, på initiativ av Civilingenjören Per Elmer, 8 tekniska herrar på Stadshotellet i Växjö.
Ärendet var att diskutera ett förslag om att bilda en teknisk sammanslutning för Kronobergs Län.
Visst förarbete hade gjorts och det föredrogs en lista på ett 60-tal namn på personer som skulle kunna ingå som medlemmar i det tänkta föreningen.
Tekniska föreningar fanns vid denna tid i närliggande städer, som ex. vis Linköping, Jönköping, Oskarshamn, Kalmar och Karlskrona och det var kanske detta som inspirerade initiativtagarna.
Intresset visade sig vara stort och mötet resulterade i att en interimsstyrelse utsågs, som skulle dra upp de första riktlinjerna och även fastställa ett lämpligt namn.
Namnet skulle enligt de direktiv som gavs innehålla begreppen "teknisk klubb" eller "teknisk förening", då inte bara ingenjörer utan även alla med teknisk inriktning eller med ett tekniskt intresse skulle kunna bli medlemmar.
Interimsstyrelsen fick också fullmakt att utforma stadgar och att invälja de personer som var intresserade.
Interimsstyrelsen återkom den 7 maj med förslag till stadgar och presenterade namnet
" Kronobergs Läns Tekniska Förening".
Namnet väckte genast en diskussion, då några ansåg det alltför pretentiöst och att det inte fanns underlag för medlemmar i övriga delar av länet.
" Tekniska klubben i Växjö" borde räcka som namn!
Men beslutet om namnet stod fast och så heter vi än i dag.
Föreningens stadgar.
Interimsstyrelsen hade i uppdrag att lämna förslag till föreningsstadgar och man kan ana att man vid utformningen tittat på de stadgar som reglerade olika ordenssällskaps verksamhet. Sålunda innehöll de första stadgarna några speciella paragrafer, som följde med under många år.
Ny medlem skulle ha två betrodda faddrar och dessutom skulle inval och godkännande ske medelst Ballotering, ett förfarande som innebar att en vit och en svart kula delades ut till var och en, vid det möte, då inval skulle ske. Tillstyrktes invalet lämnade man en vit kula i balloteringsburken. Gillade man inte invalet, så smög man ner en svart kula.
Om det efter första balloteringen fanns med någon svart kula, så skedde en andra omgång.
Om det då var mer än 10 % svarta kulor i burken så nekades inval och förslaget hade fallit!
Så det gällde verkligen för den som sökte inträde att inte ha några antagonister bland de som röstade!
En annan paragraf gällde mötesordningen under året.
Årsmötet hölls under hösten och då valdes styrelse och andra funktionärer.
På våren följde ett revisionsmöte, då ekonomin redovisades.
Lite märkligt, tycker jag, att man valde en ny styrelse eller att styrelserepresentanter kunde omväljas utan att man visste hur ekonomin och verksamheten skötts under året!
En tredje paragraf föreskrev att ordföranden inte kunde omväljas mer än 4 ggr, vilket ju
innebär att en ny ordförande måste väljas, då 5 år gått.
Detta är emellertid, enligt min åsikt en bra regel, som oftast innebär att styrelsen föryngras, styrelsearbetet förnyas och att nya idéer kan tillföras. En av styrelsens viktigaste uppgifter är ju att kunna blicka framåt i takt med att omvärlden förändras.
En sådan bestämmelse borde kanske tillämpas av fler föreningar?
Under mina många år i föreningslivet har jag ibland upplevt att en förening kan ha lika mycket jobb med att bli av med en gammal ordförande, som med att hitta en ny!
Balloteringsförfarandet levde med till 1945, då det tydligen upplevdes som föråldrat och avskaffades.
Skilda årsmöten och revisionsmöten hade vi fram till år 2000, då - efter vissa förberedelser - stadgarna ändrades och mötena slogs samman till ett årsmöte. Det hålls nu under våren och vi behandlar då, på i föreningar sedvanligt sätt, först ekonomin, så ansvarsfrågorna och sedan valen.
5-års-regeln för ordföranden däremot har vi kvar och det kan vara en av förklaringarna till att vi i kväll har glädjen att kunna fira en vital 90 årig förening.
Medlemstalet.
Från att ha startat med en blygsam skara, växte sig föreningen allt större.
Namnet visade sig vara rätt, då allt fler från hela länet invaldes och föreningen hade också lokalombud i alla större orter.
Störst var föreningen under 70-, 80- och 90-talen då medlemstalen pendlade kring dryga 400 medlemmar och något år nära 500 medlemmar.
Det fanns ett gott underlag bland dåtidens industrier och konsultföretag. Företagens ledning hade ofta en lokal anknytning och i många företag insåg man föreningens värde och hade som
policy att se till att alla anställda, som hade någon anknytning till teknik, blev medlemmar.
Och i många fall betalades även medlemsavgifterna genom företagen.
I dag har företagsstrukturen ändrats och som en följd har antalet medlemmar minskats något. De lokala ombuden ute i orterna har försvunnit och medlemskåren har i huvudsak koncentrerats till Växjö med omnejd.
Föreningens ändamål.
Föreningens huvudändamål är ju att låta medlemmarna ta del av teknikens landvinningar samt att främja den tekniska utvecklingen
Men också att vara en träffpunkt, där tekniker har möjlighet att träffas och lära känna varandra och utbyta kunskaper och erfarenheter under kamratliga och gemytliga former.
Som t.ex. under alla julfester som hållits under åren. Bara ett fåtal av dessa har under de 90 åren måst ställas in av skilda anledningar.
Vi minns de många festerna på Statt, då strikta herrar och festuppklädda damer förvandlades till en vitklädd skara med långa nattskjortor och med tomteluvor som pricken över i:et.
Jag minns en rundnätt herre, som spände det röda bandet runt magen och konstaterade i spegeln, att likheten med en julost var påfallande!
En likhet som inte blev mindre sedan han ätit och druckit sig igenom julbordets två våningar.
Klubbmästarna har alltid ordnat förstklassiga program till julfesterna. Sonja Stjärnqvist, Jan Tollarparn, Harriet Forsell, Sonja Hedenbratt, Berit Karlberg, Chalmersspexarna och Mikael Neuman bjöd under åren på underbar underhållning.
Vi glömmer inte heller alla lokala förmågor. Janne Hegborn, Birger Ström, Dacke Drängar, Finn Albert och Familjen Leske m. fl. som lockade till många glada skratt.
Och alltid avslutades julfesterna med långdans genom Statts alla lokaler till personalens och gästernas förtjusning och förvåning.
Tyvärr har en ekonomisk verklighet gjort att julfesterna på Statt är borta och de vita långskjortorna och tomteluvorna ligger arkiverade.
Även våren och försommaren lockade till sammankomster, ibland utformade som en maskeradtillställning eller ibland som utfärder till närliggande orter med god mat och efterföljande dans. En bläddring i protokoll och verksamhetsberättelser ger många exempel.
Men även de vanliga styrelsemötena hade tydligen sin stora betydelse. Sålunda föreslogs vid ett tillfälle att mötena borde starta lite tidigare. " För då kunde man ju tillbringa fler timmar på Statt "
Ekonomin.
Intäkterna har under åren till allra största delen utgjorts av medlemsintäkter.
Men det var inte alltid dessa räckte till för utgifterna. Sålunda kan man i bokslutet för år 1924 läsa att 430 kr hade influtit i medlemsavgifter, men att kassören fick skjuta till kr 65:91 för att räkenskaperna skulle balansera.
1931 gick det bättre för detta år behövde inte kassören bidra med mer än kr 10:42 !!
Jag undrar vad dagens kassör skulle sagt om dessa villkor!
1971 och 1972 var det nästan ebb i kassan. Men så hade man också kostat på ett 50-årsjubileum!
Men sedan dess har behållningen fyllts på så att ekonomin känns trygg.
Störst kassa fanns det år 1990 då kr 33.000:- kunde redovisas.
Föreningens ändamål är dock inte att samla i ladorna men däremot att hantera ekonomin, så att en meningsfull verksamhet kan bedrivas.
Vi befinner oss i kväll på för föreningen i viss mån historisk mark.
Det första egentliga studiebesöket var nämligen på hösten 1921 på Växjö Elverk, som var beläget i härintill, i den byggnad som nu ägs av nykterhetsrörelsen.
Elektriciteten var till en del producerad av ångdrivna likströmsgeneratorer och en 54 meter hög skorsten utgjorde ett markant landmärke vid Växjösjöns strand.
Likströmmen på 110 volt användes främst för belysning och det är intressant att notera att likströmsnätet fanns i drift ända till år 1952.
Samtidigt köptes växelström, som successivt började användas främst av en växande industri, av först Hemsjö Kraft som sedermera ingick i Sydkraft.
Studiebesöket på Elverket följdes under åren av många andra med energianknytning, i takt med att föreningen fortlöpande ville ge medlemmarna möjlighet att följa den viktiga och spännande utvecklingen inom detta område, som vi varit med om under åren som följde.
En träffpunkt för föreningen, vid sidan av Stadshotellet, var det inte långt härifrån belägna Järnvägshotellet, en pampig träbyggnad, placerad utmed järnvägen och delvis sammanbyggd med den gamla domprostgården. Träbyggnadens lyxiga veranda bjöd på vacker utsikt över Växjösjön.
Hotellet med sin restaurang var en föregångare till den restaurang där vi sitter i kväll.
Till stor sorg för många så revs byggnaden emellertid omkring år 1940, då man ville återskapa området kring domprostgården, som det en gång hade sett ut.
De första programmen.
En bläddring i de första årens protokoll visar att föreningen tidigt började söka kontakter med de tekniska föreningarna i närliggande städer.
Kontakterna resulterade i gemensamma aktiviteter, främst med föreningarna i öster och söder.
Växjö hade, vid sidan om stambaneanknytningen till Alvesta, ett smalspårigt järnvägsnät, som underlättade studiebesök i dessa riktningar.
En resa gick sommaren 1924 till Karlskrona med ett extratåg, som Karlskrona-Växjö Järnvägsbolag kostnadsfritt ställt till förfogande. Inte underligt att både direktören och järnvägsingenjören därefter enhälligt invaldes i föreningen!
Lite märkligt är att notera att inte mindre än tre spårvidder möttes i Växjö! Smalspåren avvecklades emellertid efterhand, då lönsamheten minskade.
Bussar och lastbilar började bli för svåra konkurrenter.
Endast den järnväg som gick i nordöstlig riktning mot Braås, Hultsfred och Västervik levde fram till våra dagar och nyttjades bl. a. av Volvo för att sända dumprar från Braås ut i världen.
Grunden för programverksamheten och studiebesöken var dock att bevaka den lokala tekniska utvecklingen.
En milstolpe bland programmen ordnades redan 1923, då föreningen, med stöd av ett kungligt tillstånd, undertecknat av konung Gustav V och till en stämpelavgift av hela 40 kronor, på årsmötet kunde demonstrera det senaste inom radiotekniken. Få vet nog att föreningen därmed var först att sända radioprogram i länet.
En bild på tillståndet finns att se på föreningens hemsida.
En antenn hade spänts mellan flaggstången på Statt, tvärs över Stortorget till en flaggstång på dåvarande Sydbankens, sedermera Skånska bankens hus.
De närvarande medlemmarna kunde förundrat lyssna till utsändningar från flera europeiska länder och ett efterföljande föredrag gav en inblick i radioteknikens mysterier.
Radiolagen var vid denna tid sträng och det var inte helt lätt att få licens. Men intresset var väckt för detta nya och 1924 fanns 42 licenser i länet och ca 5000 i hela riket.
Men nymodigheter kostar.
En mottagare kunde köpas hos NK för 950:-, medan delar till en egentillverkad gick på ca 100:-
Som jämförelse kunde man köpa en Overland personbil för 3900 kronor och en Ford familjebil, som enligt en annons, " motsvarade högt ställda anspråk på driftekonomi, komfort och hållbarhet " kostade 3875:-
Föga anade man vid denna förevisning vad som komma skulle, men vi vet alla vad som sedan dess har hänt inom radions och telefonins områden, Med det myller av radiosignaler för ljud och bild i radio, TV och telefoni som nu genomkorsar rymden på alla frekvenser.
Och hur man nu, var man än befinner sig i världen, själv är åtkomlig och också har tillgång till såväl radio som TV, telefon och Internet.
Vi vandrar vidare genom åren men det skulle i kväll föra för långt att detaljerat redovisa alla föreningens aktiviteter, alla högintressanta föredrag medlemmarna fått lyssna till eller de många studiebesök som gjorts. Men jag vill bjuda på några axplock.
1931 demonstrerades i samband med 10-årsjubileet, det tekniska ögat, dvs. fotocellen.
1934 var man intresserad av rening av vattenledningsvatten. Det var då aktuellt med en ombyggnad av Växjös Vattenverk.
1936 levde vi i skuggan av Hitlers Europa och det kändes angeläget att informera om
" passivt luftskydd" och om gasmasker och annan gasskyddsmateriel.
1939 fick årsmötet inställas då influensan härjade. Bensin hade blivit en bristvara och gengasen gjorde sitt intåg, vilket föranledde intressanta föredrag och diskussioner.
1940 gick i försvarets tecken. Vi fick lära oss om " byggnadstekniskt luftskydd " och fönsterskydd enligt " Gör det själv metoden "
25 kronor skänktes till en insamling för jaktplan till Finland och föreningen hade råd att teckna 1000 kronor i " Försvarslånet "
1941 firades 20-årsjubileum med tal av glasbruksdirektören Edvard Strömberg, som helt naturligt talade om " Glas och glasbruk i Småland "
100 kr skänktes till Finlands barn.
1942 var det studiebesök på Linberedningsverket, som låg där sedermera Fläktfabriken etablerades och där vi nu återfinner bl.a. Alstom.
1944 noterades en utflykt till Böksholm där målet var sulfitfabriken med kraftstation samt en nybyggd spritfabrik, som varje dag producerade 3000 liter 95 %-ig sprit till det facila priset av 40 öre per liter.
Och 1945 kom äntligen krigsslut och fred.
Livet började återgå till det normala. Nya industrier tillkom i länet och befintliga växte. Men många av de företag som besöktes under kommande år finns idag tyvärr inte längre kvar eller har övergått i andra företag. Listan på dessa kan göras lång.
KLS slakteri i Alvesta. Spånskivefabriken i Åryd, Trelleborgsplast i Ljungby, Lindshammars glasbruk, Linberedningsverket, Växjö Mekaniska Verkstad, Svenska fläktfabriken, Telub och Bayerska Bryggeriet i Växjö är bara några exempel.
Krigsåren med dess kapprustningar hade på gott och ont skyndat på den tekniska utvecklingen.
Atomåldern och dataåldern skapade nya möjligheter.
Kommunikationerna utvecklades på alla områden.
Och föreningen var hela tiden aktiv med att informera om allt.
Föredragen handlade om radar, atomfysik och atomkraftens användning i krig och fred, plaster och andra nya material, radioaktiva isotoper, bemannade rymdfärder och datamaskiner.
Jag minns då vi fick se Skogsägarnas nya dataanläggning, inrymd i ett luftkonditionerat rum på Skogsudden.
Andra studiebesök förde oss till kärnkraften i Oskarshamn, till Bolmentunneln, Öresundsbron, Järnvägstunneln genom Hallandsåsen, ( som kanske snart blir klar ) Sydkrafts gasprojekt i Värnamo m. fl. platser.
1975 besöktes Växjös nyöppnade flygplats i Öjaby. Ett lyft för regionen!
1977 fick vi besöka Volvo-Davidssons nya lokaler på väster. En anläggning fylld av nytänkande.
1990 var kommunens stora projekt att rena Växjösjön och att detta blev lyckosamt är vi alla idag tacksamma för. Vi förundrades vid besöket över den stora mängden slam som sögs upp och den satellitstyrda navigeringen av muddringsutrustningen
Och samma år beundrade vi byggnadstekniken i nya Tipshallen som kostat 58 miljoner.
Men följande år kom Konserthuset, som slog allt med en kostnad av 200 miljoner.
Och 1992 hade vi tillfälle att för sista gången äta ärtsoppa i I11:s matsal.
Farhågorna var stora för hur det skulle gå för Växjö när regementet med 900 anställda försvann?
Ja, det svaret vet vi idag!
Mängder av företag med långt fler anställda har etablerat sig i de renoverade lokalerna och området fortsätter att växa!
Vi är nu nästan framme i vår egen tid och jag rundar av berättelsen om verksamheten här.
Många personer har under åren gjort stora ideella insatser för att föreningen skall kunna bestå.
Jag vill egentligen inte nämna någon, då det är lätt att förbigå.
Kronobergs Läns Tekniska Förening 90 år.
En historisk berättelse vid föreningens 90-årsjubileum den 16 september 2011 på restaurang 4 krogar vid Växjösjöns strand.
Tekniska föreningen fyller under året 90 år. Och här följer en berättelse om hur föreningen började och några axplock från vad som hänt under dessa 90 år. Det är således ingen fullständig historik, vilket ju skulle föra för långt en festkväll som denna.
Men de här 90 åren är inte bara historien om föreningen utan i högsta grad en berättelse om den enorma tekniska utveckling, som skett under åren från 1921 och fram till nu.
Ingen generation har tidigare fått uppleva sådana förändringar inom teknikens områden, som det vi varit med om.
De märkliga berättelser, med tekniska ting, som Jules Vernes beskrev i sina romaner från 1800-talets slut, har under dessa år blivit vår verklighet. De underlättar på många sätt vår vardag, men vi har också skapat ett beroende, som märks när något tillfälligt slutar att fungera.
Jules Verne skrev om en ballongfärd runt jorden, en resa till månen med hjälp av en jättekanon och om en världsomsegling under havet, där drivkraften var en outsinlig kraftkälla, mm. Jag minns hur jag själv fascinerades av dessa spännande berättelser, fyllda av för den tiden otroliga tekniska uppfinningar, men som idag blivit självklarheter.
Så här började föreningen.
Den 30 mars 1921 samlades, på initiativ av Civilingenjören Per Elmer, 8 tekniska herrar på Stadshotellet i Växjö.
Ärendet var att diskutera ett förslag om att bilda en teknisk sammanslutning för Kronobergs Län.
Visst förarbete hade gjorts och det föredrogs en lista på ett 60-tal namn på personer som skulle kunna ingå som medlemmar i det tänkta föreningen.
Tekniska föreningar fanns vid denna tid i närliggande städer, som ex. vis Linköping, Jönköping, Oskarshamn, Kalmar och Karlskrona och det var kanske detta som inspirerade initiativtagarna.
Intresset visade sig vara stort och mötet resulterade i att en interimsstyrelse utsågs, som skulle dra upp de första riktlinjerna och även fastställa ett lämpligt namn.
Namnet skulle enligt de direktiv som gavs innehålla begreppen "teknisk klubb" eller "teknisk förening", då inte bara ingenjörer utan även alla med teknisk inriktning eller med ett tekniskt intresse skulle kunna bli medlemmar.
Interimsstyrelsen fick också fullmakt att utforma stadgar och att invälja de personer som var intresserade.
Interimsstyrelsen återkom den 7 maj med förslag till stadgar och presenterade namnet
" Kronobergs Läns Tekniska Förening".
Namnet väckte genast en diskussion, då några ansåg det alltför pretentiöst och att det inte fanns underlag för medlemmar i övriga delar av länet.
" Tekniska klubben i Växjö" borde räcka som namn!
Men beslutet om namnet stod fast och så heter vi än i dag.
Föreningens stadgar.
Interimsstyrelsen hade i uppdrag att lämna förslag till föreningsstadgar och man kan ana att man vid utformningen tittat på de stadgar som reglerade olika ordenssällskaps verksamhet. Sålunda innehöll de första stadgarna några speciella paragrafer, som följde med under många år.
Ny medlem skulle ha två betrodda faddrar och dessutom skulle inval och godkännande ske medelst Ballotering, ett förfarande som innebar att en vit och en svart kula delades ut till var och en, vid det möte, då inval skulle ske. Tillstyrktes invalet lämnade man en vit kula i balloteringsburken. Gillade man inte invalet, så smög man ner en svart kula.
Om det efter första balloteringen fanns med någon svart kula, så skedde en andra omgång.
Om det då var mer än 10 % svarta kulor i burken så nekades inval och förslaget hade fallit!
Så det gällde verkligen för den som sökte inträde att inte ha några antagonister bland de som röstade!
En annan paragraf gällde mötesordningen under året.
Årsmötet hölls under hösten och då valdes styrelse och andra funktionärer.
På våren följde ett revisionsmöte, då ekonomin redovisades.
Lite märkligt, tycker jag, att man valde en ny styrelse eller att styrelserepresentanter kunde omväljas utan att man visste hur ekonomin och verksamheten skötts under året!
En tredje paragraf föreskrev att ordföranden inte kunde omväljas mer än 4 ggr, vilket ju
innebär att en ny ordförande måste väljas, då 5 år gått.
Detta är emellertid, enligt min åsikt en bra regel, som oftast innebär att styrelsen föryngras, styrelsearbetet förnyas och att nya idéer kan tillföras. En av styrelsens viktigaste uppgifter är ju att kunna blicka framåt i takt med att omvärlden förändras.
En sådan bestämmelse borde kanske tillämpas av fler föreningar?
Under mina många år i föreningslivet har jag ibland upplevt att en förening kan ha lika mycket jobb med att bli av med en gammal ordförande, som med att hitta en ny!
Balloteringsförfarandet levde med till 1945, då det tydligen upplevdes som föråldrat och avskaffades.
Skilda årsmöten och revisionsmöten hade vi fram till år 2000, då - efter vissa förberedelser - stadgarna ändrades och mötena slogs samman till ett årsmöte. Det hålls nu under våren och vi behandlar då, på i föreningar sedvanligt sätt, först ekonomin, så ansvarsfrågorna och sedan valen.
5-års-regeln för ordföranden däremot har vi kvar och det kan vara en av förklaringarna till att vi i kväll har glädjen att kunna fira en vital 90 årig förening.
Medlemstalet.
Från att ha startat med en blygsam skara, växte sig föreningen allt större.
Namnet visade sig vara rätt, då allt fler från hela länet invaldes och föreningen hade också lokalombud i alla större orter.
Störst var föreningen under 70-, 80- och 90-talen då medlemstalen pendlade kring dryga 400 medlemmar och något år nära 500 medlemmar.
Det fanns ett gott underlag bland dåtidens industrier och konsultföretag. Företagens ledning hade ofta en lokal anknytning och i många företag insåg man föreningens värde och hade som
policy att se till att alla anställda, som hade någon anknytning till teknik, blev medlemmar.
Och i många fall betalades även medlemsavgifterna genom företagen.
I dag har företagsstrukturen ändrats och som en följd har antalet medlemmar minskats något. De lokala ombuden ute i orterna har försvunnit och medlemskåren har i huvudsak koncentrerats till Växjö med omnejd.
Föreningens ändamål.
Föreningens huvudändamål är ju att låta medlemmarna ta del av teknikens landvinningar samt att främja den tekniska utvecklingen
Men också att vara en träffpunkt, där tekniker har möjlighet att träffas och lära känna varandra och utbyta kunskaper och erfarenheter under kamratliga och gemytliga former.
Som t.ex. under alla julfester som hållits under åren. Bara ett fåtal av dessa har under de 90 åren måst ställas in av skilda anledningar.
Vi minns de många festerna på Statt, då strikta herrar och festuppklädda damer förvandlades till en vitklädd skara med långa nattskjortor och med tomteluvor som pricken över i:et.
Jag minns en rundnätt herre, som spände det röda bandet runt magen och konstaterade i spegeln, att likheten med en julost var påfallande!
En likhet som inte blev mindre sedan han ätit och druckit sig igenom julbordets två våningar.
Klubbmästarna har alltid ordnat förstklassiga program till julfesterna. Sonja Stjärnqvist, Jan Tollarparn, Harriet Forsell, Sonja Hedenbratt, Berit Karlberg, Chalmersspexarna och Mikael Neuman bjöd under åren på underbar underhållning.
Vi glömmer inte heller alla lokala förmågor. Janne Hegborn, Birger Ström, Dacke Drängar, Finn Albert och Familjen Leske m. fl. som lockade till många glada skratt.
Och alltid avslutades julfesterna med långdans genom Statts alla lokaler till personalens och gästernas förtjusning och förvåning.
Tyvärr har en ekonomisk verklighet gjort att julfesterna på Statt är borta och de vita långskjortorna och tomteluvorna ligger arkiverade.
Även våren och försommaren lockade till sammankomster, ibland utformade som en maskeradtillställning eller ibland som utfärder till närliggande orter med god mat och efterföljande dans. En bläddring i protokoll och verksamhetsberättelser ger många exempel.
Men även de vanliga styrelsemötena hade tydligen sin stora betydelse. Sålunda föreslogs vid ett tillfälle att mötena borde starta lite tidigare. " För då kunde man ju tillbringa fler timmar på Statt "
Ekonomin.
Intäkterna har under åren till allra största delen utgjorts av medlemsintäkter.
Men det var inte alltid dessa räckte till för utgifterna. Sålunda kan man i bokslutet för år 1924 läsa att 430 kr hade influtit i medlemsavgifter, men att kassören fick skjuta till kr 65:91 för att räkenskaperna skulle balansera.
1931 gick det bättre för detta år behövde inte kassören bidra med mer än kr 10:42 !!
Jag undrar vad dagens kassör skulle sagt om dessa villkor!
1971 och 1972 var det nästan ebb i kassan. Men så hade man också kostat på ett 50-årsjubileum!
Men sedan dess har behållningen fyllts på så att ekonomin känns trygg.
Störst kassa fanns det år 1990 då kr 33.000:- kunde redovisas.
Föreningens ändamål är dock inte att samla i ladorna men däremot att hantera ekonomin, så att en meningsfull verksamhet kan bedrivas.
Vi befinner oss i kväll på för föreningen i viss mån historisk mark.
Det första egentliga studiebesöket var nämligen på hösten 1921 på Växjö Elverk, som var beläget i härintill, i den byggnad som nu ägs av nykterhetsrörelsen.
Elektriciteten var till en del producerad av ångdrivna likströmsgeneratorer och en 54 meter hög skorsten utgjorde ett markant landmärke vid Växjösjöns strand.
Likströmmen på 110 volt användes främst för belysning och det är intressant att notera att likströmsnätet fanns i drift ända till år 1952.
Samtidigt köptes växelström, som successivt började användas främst av en växande industri, av först Hemsjö Kraft som sedermera ingick i Sydkraft.
Studiebesöket på Elverket följdes under åren av många andra med energianknytning, i takt med att föreningen fortlöpande ville ge medlemmarna möjlighet att följa den viktiga och spännande utvecklingen inom detta område, som vi varit med om under åren som följde.
En träffpunkt för föreningen, vid sidan av Stadshotellet, var det inte långt härifrån belägna Järnvägshotellet, en pampig träbyggnad, placerad utmed järnvägen och delvis sammanbyggd med den gamla domprostgården. Träbyggnadens lyxiga veranda bjöd på vacker utsikt över Växjösjön.
Hotellet med sin restaurang var en föregångare till den restaurang där vi sitter i kväll.
Till stor sorg för många så revs byggnaden emellertid omkring år 1940, då man ville återskapa området kring domprostgården, som det en gång hade sett ut.
De första programmen.
En bläddring i de första årens protokoll visar att föreningen tidigt började söka kontakter med de tekniska föreningarna i närliggande städer.
Kontakterna resulterade i gemensamma aktiviteter, främst med föreningarna i öster och söder.
Växjö hade, vid sidan om stambaneanknytningen till Alvesta, ett smalspårigt järnvägsnät, som underlättade studiebesök i dessa riktningar.
En resa gick sommaren 1924 till Karlskrona med ett extratåg, som Karlskrona-Växjö Järnvägsbolag kostnadsfritt ställt till förfogande. Inte underligt att både direktören och järnvägsingenjören därefter enhälligt invaldes i föreningen!
Lite märkligt är att notera att inte mindre än tre spårvidder möttes i Växjö! Smalspåren avvecklades emellertid efterhand, då lönsamheten minskade.
Bussar och lastbilar började bli för svåra konkurrenter.
Endast den järnväg som gick i nordöstlig riktning mot Braås, Hultsfred och Västervik levde fram till våra dagar och nyttjades bl. a. av Volvo för att sända dumprar från Braås ut i världen.
Grunden för programverksamheten och studiebesöken var dock att bevaka den lokala tekniska utvecklingen.
En milstolpe bland programmen ordnades redan 1923, då föreningen, med stöd av ett kungligt tillstånd, undertecknat av konung Gustav V och till en stämpelavgift av hela 40 kronor, på årsmötet kunde demonstrera det senaste inom radiotekniken. Få vet nog att föreningen därmed var först att sända radioprogram i länet.
En bild på tillståndet finns att se på föreningens hemsida.
En antenn hade spänts mellan flaggstången på Statt, tvärs över Stortorget till en flaggstång på dåvarande Sydbankens, sedermera Skånska bankens hus.
De närvarande medlemmarna kunde förundrat lyssna till utsändningar från flera europeiska länder och ett efterföljande föredrag gav en inblick i radioteknikens mysterier.
Radiolagen var vid denna tid sträng och det var inte helt lätt att få licens. Men intresset var väckt för detta nya och 1924 fanns 42 licenser i länet och ca 5000 i hela riket.
Men nymodigheter kostar.
En mottagare kunde köpas hos NK för 950:-, medan delar till en egentillverkad gick på ca 100:-
Som jämförelse kunde man köpa en Overland personbil för 3900 kronor och en Ford familjebil, som enligt en annons, " motsvarade högt ställda anspråk på driftekonomi, komfort och hållbarhet " kostade 3875:-
Föga anade man vid denna förevisning vad som komma skulle, men vi vet alla vad som sedan dess har hänt inom radions och telefonins områden, Med det myller av radiosignaler för ljud och bild i radio, TV och telefoni som nu genomkorsar rymden på alla frekvenser.
Och hur man nu, var man än befinner sig i världen, själv är åtkomlig och också har tillgång till såväl radio som TV, telefon och Internet.
Vi vandrar vidare genom åren men det skulle i kväll föra för långt att detaljerat redovisa alla föreningens aktiviteter, alla högintressanta föredrag medlemmarna fått lyssna till eller de många studiebesök som gjorts. Men jag vill bjuda på några axplock.
1931 demonstrerades i samband med 10-årsjubileet, det tekniska ögat, dvs. fotocellen.
1934 var man intresserad av rening av vattenledningsvatten. Det var då aktuellt med en ombyggnad av Växjös Vattenverk.
1936 levde vi i skuggan av Hitlers Europa och det kändes angeläget att informera om
" passivt luftskydd" och om gasmasker och annan gasskyddsmateriel.
1939 fick årsmötet inställas då influensan härjade. Bensin hade blivit en bristvara och gengasen gjorde sitt intåg, vilket föranledde intressanta föredrag och diskussioner.
1940 gick i försvarets tecken. Vi fick lära oss om " byggnadstekniskt luftskydd " och fönsterskydd enligt " Gör det själv metoden "
25 kronor skänktes till en insamling för jaktplan till Finland och föreningen hade råd att teckna 1000 kronor i " Försvarslånet "
1941 firades 20-årsjubileum med tal av glasbruksdirektören Edvard Strömberg, som helt naturligt talade om " Glas och glasbruk i Småland "
100 kr skänktes till Finlands barn.
1942 var det studiebesök på Linberedningsverket, som låg där sedermera Fläktfabriken etablerades och där vi nu återfinner bl.a. Alstom.
1944 noterades en utflykt till Böksholm där målet var sulfitfabriken med kraftstation samt en nybyggd spritfabrik, som varje dag producerade 3000 liter 95 %-ig sprit till det facila priset av 40 öre per liter.
Och 1945 kom äntligen krigsslut och fred.
Livet började återgå till det normala. Nya industrier tillkom i länet och befintliga växte. Men många av de företag som besöktes under kommande år finns idag tyvärr inte längre kvar eller har övergått i andra företag. Listan på dessa kan göras lång.
KLS slakteri i Alvesta. Spånskivefabriken i Åryd, Trelleborgsplast i Ljungby, Lindshammars glasbruk, Linberedningsverket, Växjö Mekaniska Verkstad, Svenska fläktfabriken, Telub och Bayerska Bryggeriet i Växjö är bara några exempel.
Krigsåren med dess kapprustningar hade på gott och ont skyndat på den tekniska utvecklingen.
Atomåldern och dataåldern skapade nya möjligheter.
Kommunikationerna utvecklades på alla områden.
Och föreningen var hela tiden aktiv med att informera om allt.
Föredragen handlade om radar, atomfysik och atomkraftens användning i krig och fred, plaster och andra nya material, radioaktiva isotoper, bemannade rymdfärder och datamaskiner.
Jag minns då vi fick se Skogsägarnas nya dataanläggning, inrymd i ett luftkonditionerat rum på Skogsudden.
Andra studiebesök förde oss till kärnkraften i Oskarshamn, till Bolmentunneln, Öresundsbron, Järnvägstunneln genom Hallandsåsen, ( som kanske snart blir klar ) Sydkrafts gasprojekt i Värnamo m. fl. platser.
1975 besöktes Växjös nyöppnade flygplats i Öjaby. Ett lyft för regionen!
1977 fick vi besöka Volvo-Davidssons nya lokaler på väster. En anläggning fylld av nytänkande.
1990 var kommunens stora projekt att rena Växjösjön och att detta blev lyckosamt är vi alla idag tacksamma för. Vi förundrades vid besöket över den stora mängden slam som sögs upp och den satellitstyrda navigeringen av muddringsutrustningen
Och samma år beundrade vi byggnadstekniken i nya Tipshallen som kostat 58 miljoner.
Men följande år kom Konserthuset, som slog allt med en kostnad av 200 miljoner.
Och 1992 hade vi tillfälle att för sista gången äta ärtsoppa i I11:s matsal.
Farhågorna var stora för hur det skulle gå för Växjö när regementet med 900 anställda försvann?
Ja, det svaret vet vi idag!
Mängder av företag med långt fler anställda har etablerat sig i de renoverade lokalerna och området fortsätter att växa!
Vi är nu nästan framme i vår egen tid och jag rundar av berättelsen om verksamheten här.
Många personer har under åren gjort stora ideella insatser för att föreningen skall kunna bestå.
Jag vill egentligen inte nämna någon, då det är lätt att förbigå.
Men - ändock, här är i kväll några hedersmedlemmar:
Erik Malmqvist, ordförande åren 1973-77, som blev medlem 1961.
Bengt Blomberg, kassör med småländskt sinnelag under åren 1974 till 92 och även författare till en tidigare historik. Han blev medlem 1957.
Hans Lundqvist, ordförande 1969 - 73 och medlem sedan 1960. Han blir årsbarn med föreningen den 21 september!
Tore Wiberg, klubbmästaren vi minns från julfesterna på Statt från 1983 och mer än två decennier framåt. Han blev medlem 1970.
Och slutligen ett stort tack till dagens styrelse med Sture Heiman i spetsen som ser till att föreningen lever vidare och förvaltar arvet med en intressant verksamhet och som sett till att vi kunnat samlas här ikväll!
Nedtecknat i september 2011 av Bertil Vedenbrant
Ordförande åren 1993 - 1997
Källor:
Årens protokoll och övriga handlingar.
Bengt Blombergs historik från år 1996.
Smålandsposten under 125 år av Stig Tornehed.
Växjö Energiverk 100 år från år 1987.
Växjö genom 1000 år av Lars-Olof Larsson.
Erik Malmqvist, ordförande åren 1973-77, som blev medlem 1961.
Bengt Blomberg, kassör med småländskt sinnelag under åren 1974 till 92 och även författare till en tidigare historik. Han blev medlem 1957.
Hans Lundqvist, ordförande 1969 - 73 och medlem sedan 1960. Han blir årsbarn med föreningen den 21 september!
Tore Wiberg, klubbmästaren vi minns från julfesterna på Statt från 1983 och mer än två decennier framåt. Han blev medlem 1970.
Och slutligen ett stort tack till dagens styrelse med Sture Heiman i spetsen som ser till att föreningen lever vidare och förvaltar arvet med en intressant verksamhet och som sett till att vi kunnat samlas här ikväll!
Nedtecknat i september 2011 av Bertil Vedenbrant
Ordförande åren 1993 - 1997
Källor:
Årens protokoll och övriga handlingar.
Bengt Blombergs historik från år 1996.
Smålandsposten under 125 år av Stig Tornehed.
Växjö Energiverk 100 år från år 1987.
Växjö genom 1000 år av Lars-Olof Larsson.
